I det nya numret av Svensk Tidskrift skriver undertecknad en betraktelse över Almedalsveckan. Här kommer en sammanfattning:
“Veckans bästa mingel var den så kallade Gotlandskvällen hemma hos biskop Lennart Koskinen. Inte bara för att Biskopsgårdens trädgård är så vacker utan för att Koskinens budskap är det enda jag bär med mig från årets upplaga av politikerveckan. Trots att jag är nyliberal och ateist var det stimulerande att lyssna till biskopens klingande finlandssvenska och nicka instämmande tillsammans med bland andra vänsterpartiets Alice Åström. Koskinen menade att samhället behöver tre sfärer för att fungera väl: torget, tornet och templet.
Det är svårt att inte hålla med honom. Utan torget, det vill säga marknadsekonomi, faller samhället sönder i brist på välstånd och mänsklig frihet. Och utan tornet, det vill säga fungerande politiska institutioner, kan rätten till liv och egendom inte garanteras. Att åtskilliga människor dessutom behöver en andlig dimension, templet, i sitt liv ska man inte sticka under stol med.
Om det spontana mötet är politikerveckans styrka så är särintressena som högljutt pockar på uppmärksamhet för sin egen agenda dess svaghet. Seminarier och övningar är inte riggade så att det ska bli en öppen diskussion, utan snarare så att arrangörens snäva perspektiv ska få så starkt genomslag som möjligt. Det förutsättningslösa demokratiska samtalet får stå tillbaka för den politiska egennyttan.”
Almedalen är mer eller mindre slut för Timbros del och bloggen kommer troligen inte att uppdateras efter i dag. Därmed är kommentarformuläret nu avstängt, men bloggen kommer att finnas kvar ett tag till.
Så har det sista Heja Det Nya Europa!-priset delats ut. Det gick till Almedalsveckan 2007. När jag bestämde mig för att dela ut både ett positivt Heja Det Nya Europa!-pris och ett negativt Godnatt Östeuropa!-pris varje dag under Almedalsveckan, trodde jag att det skulle bli enkelt att hitta ett negativt pris. Den svåra uppgiften skulle bestå i att hitta någon/några att ge det positiva priset.
Så blev det inte. Det var lätt att hitta pristagare att belöna för att de hade bejakat Östeuropas omvandling till Det Nya Europa. Och det var svårt att hitta dem som uppenbarligen inte hade snappat upp denna utveckling. Det var roligt. Det känns som att Almedalsveckan 2007 blev det ögonblick då det svenska etablissemangets insikt om Det Nya Europa började växa fram.
Tack, Almedalsveckan 2007! Det blev bra det här.
Min vistelse på öjn börjar gå mot sitt slut. På torsdagen delades de två sista exemplaren av Hejdå Östeuropa! i “Almedalenserien” ut. Under de senaste dagarna har jag sökt upp 50 opinionsbildare som jag tycker är intressanta, för att personligen överlämna boken. Den gemensamma nämnaren för dessa, är att jag tror att de kan berätta för Sverige om Östeuropas fantastiska resa till att bli Det Nya Europa.
Bok nr. 49 fick den avgånde ordföranden i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Ella Bohlin. Under sina år som KDU-bas har Ella förändrat sitt förbund, och därför tror jag att hon på samma sätt kan förändra svenskarnas syn på Det Nya Europa.
Och så bok nr. 50. Den gick till samhällsdebattören Stig-Björn Ljunggren. Att avsluta utdelningen med att ge honom boken, kändes helt naturligt. Mer Almedalen än Stig-Björn kan det inte bli - rappa oneliners, bussighet förenad med lite retlighet, mästerminglande och superkoll på det politiska läget. Allt det som vi gillar med Almedalsveckan är Stig-Björn Ljunggren.
Bok nr. 45 fick den moderata riksdagsledamoten Mats Johansson. I egenskap av politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet var han tidigare min chef. Mats har ett långt engagemang för Europa bakom sig, och han var en av de ledande aktörerna i den s k Måndagsrörelsen, den rörelse som under kommunismens sista år växte fram i Sverige med krav på självständighet för de baltiska staterna. På bilden ses han med sin fru, deckarförfattarinnan Helena Sigander.
Min bästa advokatkompis fick bok nr. 46. Monique Wadsted, delägare i advokatfirman MAQS dök upp i Visby i dag för att medverka i några debatter. Hon hade glömt att ta ett ex på releasefesten, men fick ett nu i stället.
Anders Ericson, VD för Sveriges Annonsörer, visade sig vara en inbiten intresserad av länderna i och historien om Det Nya Europa. Han fick därför bok nr. 47.
Nyfiket flankerad av en känd imitatör, mottog Per Schlingmann bok nr. 48. Han är partisekreterare i moderaterna, nu även prydd med ett par tuffa glasögon.
I dag är jag på gott humör. Det blir inget gnäll och i stället dubbelt beröm. Jag delar som vanligt ut två flaskor ungersk skumpa, men båda är Heja Det Nya Europa!-priser.
Det första priset går till Robert Tenselius. I dag presenterade Robert en rapport som han skrivit åt Teknikföretagen, och som visar att vi i Sverige faktiskt har allt att vinna på den snabba utvecklingen i Det Nya Europa. När svenska företag flyttar dit för att effektivisera produktionen eller komma närmare marknaden, så stärker det företagen. Och starka svenska företag är bra för Sverige, det ger fler arbetstillfällen även här hemma.
Det andra priset går till Sveriges Radios oförtrutlige Warszawakorrespondent Kjell Albin Abrahamson. I går ledde han ett seminarium på SIDA:s Östersjöenhet, där vår bild av länderna österut diskuterades, och i dag pratade han på samma plats fördomar och möjligheter för Östersjösamarbete. Hela tiden med den hoppfulla inställning till Det Nya Europas fantastiska resa, som han alltid förmedlar i sina radiorapporteringar.
Under tisdagskvällens mingel fortsatte bokutdelningen. Bok nr. 32 fick den alltid lika leende Ewelina Tokarczyk. Hon är i dag PR-konsult på Prime PR men har trots sin ungdom hunnit med att vara socialdemokratiskt kommunalråd i Sveriges näst största stad. Hon är också född i Polen – alltså ännu en östeuropé som gör Sverige bättre.
Bok nr. 33 fick Reklamförbundets VD Pia Grahn Brikell som besökte Primes rosémingel med hela familjen.
Bok nr. 34 fick Tidningsutgivarnas tillträdande VD Anna Serner. Tidningsutgivarna har jag använt som källa i boken, i det avsnitt där jag tittar på hur journalistiken har förändrats sedan demokrati och yttrandefrihet infördes. Deras statistik visar att ma?nniskorna i Det Nya Europa a?r ja?mfo?relsevis duktiga pa? att la?sa tidningar. Av de redovisade EU-la?nderna ligger Sverige på andra plats när det gäller antalet tryckta dagstidningar per inva?nare. La?nderna fra?n Det Nya Europa placerar sig i mitten av listan, med Slovenien ho?gst. A?ven Estland, Tjeckien och Ungern placerar sig ba?ttre a?n bland andra Belgien och Frankrike.
Bok nr. 35 fick den gamla liberala kämpen Christian Gergils. Jag returnerade en bok till Christian, inte minst eftersom han skriver om mig i sin bok som kom för två år sedan.
I Primes vackra trädgård passade jag även på att ge bok nr. 36 till Margareta Israelsson som är riksdagsledamot och socialdemokraternas gruppledare i kulturutskottet. Vid hennes sida stod även Ulla Pettersson som är chef för internationella relationer i Gotlands kommun. Med tanke på Gotlands geografiska placering, är det en viktig roll för Sveriges relationer med Det Nya Europa. Hon fick bok nr. 37.
Bok nr. 38 fick Skattebetalarnas VD Robert Gidehag när jag äntrade den kärnavfallsbåt där de lockade med mingel. Robert var angelägen att få veta hur mycket det står om platt skatt i boken. En del, men det är faktiskt inte den viktigaste historien. När det gäller skatter, är det viktigaste nog att de är så låga i dessa länder.
Bok nr. 39 fick Shells nordiska informationschef Martin von Arronet. Han gladde sig, där han stod på Donners Brunns knökfulla uteservering.
Ny dag. Bok nr. 40 fick Globaliseringsrådets mäktiga bas. Pontus Braunerhjelm. Han hade anlänt i hamn klockan halv fyra i natt, efter motorhaveri med sin båt, men diskuterade ändå Det Nya Europa med intressanta inspel hos Teknikföretagen.
Bok nr. 41 fick moderaternas gruppledare i riksdagen, Lars Lindblad. Han bad att få en kärleksförklaring till sig i boken, och lydigt levererade jag en sådan. Lars är en av mina bästa vänner. Även om jag inte är mer än vänskapligt kär i honom, skulle jag kunna dö för den pannacotta han och frun Maria allt som oftast bjuder på under felfria middagar i sitt stajlade hem.
Bok nr. 42 fick så Svenskt Näringslivs informationschef Tove Lifvendahl. Det var på tiden att hon fick ett ex. Hennes man Fredrik Erixon var en av dem som gav många kloka synpunkter på ett av bokens första utkast.
Bok nr. 43 fick Junilistans partiledare och europaparlamentarikern Nils Lundgren.
Och för en stund sedan fick Sveriges mäktigaste hästsvans, ekonomioraklet från Östergötland, överfiskalen, ett av de coolaste statsråden ett ex av Hejdå Östeuropa! Bok nr. 44 fick nämligen Anders Borg.
Även Teknikföretagen har insett att Det Nya Europa är på gång. Vid ett seminarium under onsdagsförmiddagen presenterade organisationen den maffiga rapporten Svensk industri i ett växande östra Europa – Hur påverkas produktionen i Sverige? Det är, precis som titeln antyder, en genomgång hur svenska teknikföretag påverkas av den fantastiskt snabba framväxten för länderna i Det Nya Europa. Rapportens slutsatser ligger ganska väl i linje med vad jag kommer fram till i Hejdå Östeuropa!:
*) Möjligheten att producera i Det Nya Europa, har bidragit till att behålla verksamhet som annars skulle ha lämnat Sverige.
*) Tjänstemän och företag med mer avancerad produktion, är strukturomvandlingens vinnare i Sverige. Omvandlingen har haft mer negativa konsekvenser bland leverantörer med enklare produktion.
*) Ju mer arbetskraftskostnaderna och kunskapsnivån stiger, desto mindre blir den kostnadsdrivna omlokaliseringen.
*) Konkurrensen ökar inom avancerad produktion, vilket ställer nya krav den svenska industrins konkurrensförutsättningar. Teknikföretagen bekymras över att Sverige, i motsats till exempelvis Tyskland, tappar marknadsandelar i Det Nya Europa.
*) Industrins fortsatta konkurrensmöjlighet för verksamhet i Sverige, avgörs enligt Teknikföretagen av hur fort förbättringar genomförs på forsknings- och utbildningsområdet och av hur den svenska arbetsmarknaden reformeras.
Tisdagens Godnatt Östeuropa!-pris gick till s-ledaren Mona Sahlin. Hon var på plats i Almedalen för att presentera framtidens politik. Men trots att hon stod och tittade ut över Östersjön, berörde hon inte Östeuropa en enda gång i sitt tal. En av de största möjligheterna som Sverige nu möter – att en helt ny värld har öppnat sig alldeles i vår närhet på andra sidan sjön – fanns alltså inte med i hennes tankar om framtiden. Det är godnatt. Monas stab tyckte att utnämningen var orättvis när jag ringde om meddelade dem. Och det är klart att jag är orättvis, men det här kan kanske vara en tankeställare för politiker från både höger och vänster att inse vilka möjligheter Det Nya Europa ger oss.
Att Mona fick Godnatt-priset beror dock inte på någon illvilja mot socialdemokrater. Heja Det Nya Europa!-priset gick nämligen till Monas företrädare - Göran Persson. Under buller och bång besökte han Visby på tisdagen, och hans främsta budskap var då att bilen för vanligt folk har betytt mest för möjligheten till frihet.
Det är därför Det Nya Europas välståndshöjning är så viktig. I Det Nya Europa har bilfrekvensen i genomsnitt mer än fördubblats. I Litauen, där ökningen har varit störst, är de till och med mer än tre gånger så många. Tre gånger så många bilar! Tänk vad det då innebär för friheten att ha tre gånger så många bilar.
Och de har inte bara tre gånger så många bilar, de kan åka utomlands med dem också. Det fick de inte förr. På den tiden var det östtyska gränsvakter som gjorde jobbet. Nu är det andra som skriker ”Go home!”. Men sådant beteende skulle Persson aldrig stödja, så därför fick han tisdagens Heja Det Nya Europa!-pris.
Bok nr. 32 delades ut till utbildningsminister Lars Leijonborg. Han blev glad och posserade gärna på bild med boken. “Tänker du använda den kommersiellt?”, frågade han. Jag förklarade att bilden skulle läggas upp på Timbros blogg. “Jaja, det gör ingenting. Jag är nämligen väldigt mycket för det kommersiella”, avslutade han.
På inbjudan av SIDA:s Östersjöråd presenterade i eftermiddags en rad yngre forskare sin forskning om länderna i det tidigare kommunistblocket – som ju faktiskt är grannländer till Sverige.
Mest intressant var Matilda Dahl, som har tittat på hur länder mäts i internationella jämförelser, i det här fallet från EU-kommissionen, Europeiska Utvecklingsbanken (EBRD) och Transparency International. Hon menar att jämförelserna bygger på inrapportering från länderna själva, och att man därför måste titta på dessa jämförelser med kritiska ögon. Det är viktigt att komma ihåg, men samtidigt är ju dessa kvantifieringar betydligt mindre godtyckliga än alla mer kvalitativa omdömen. Och framför allt, vilket DN:s mångåriga östeuropaskribent Disa Håstad påpekade, så är dessa jämförelsers viktigaste roll egentligen inte att jämföra, utan att vara en morot för makthavare och allmänhet och länder att bli bättre.
Bok nr. 30 fick precis den gamla IT-profeten numera humanistprofeten Christer Sturmark som satt och knappade på en laptop i Wisby Hotels lobby. Han berättade att Humanisterna har mycket kontakter med aktörer i Det Nya Europa. De har det lite krångligt, menade han. Men han var också glad över att ha fått Visbybiskopen Lennart Koskinen att läsa hans bok Tro och vetande 2.0.
Almedalsveckan drar vidare, och min utdelning av Hejdå Östeuropa! till 50 intressanta opinionsbildare därtill. De här har fått böckerna hittills:
Bok nr. 27 fick Expressenbloggaren Jessica Isaksson. Hon är rekordung, men har redan hunnit bli en tung opinionsbildare i det stockholmska mediasnurret.
En som har varit med ett tag längre, är kriminologen och författaren Leif GW Persson som satt och fikade på Vinäger. Han fick bok nr. 28 och tackade så hjärtligt. Jag berättade för honom att jag i boken tittar närmare på hur det egentligen är med brottsligheten i Det Nya Europa, och att jag till exempel upptäckt att Polen har lägre stöld- och våldsbrottslighet än Sverige.
Bok nr. 29 fick författaren Björn Ranelid. Till skillnad från de moderatpolitiker, näringslivslobbyister och fackpampar som fyller Visby, så hade Björn fattat att han befinner sig på ett semestermål. Klanderfritt bar han samma kavaj, uppknäppta skjorta och solbränna som i St Tropez i förra veckan.
Göran Persson lär ha hyllat bilens betydelse för friheten, när han gjorde sitt omskrivna inhopp i Almedalen.
“Den politiker som tror att bilen är något man bara kan vifta bort har ett synsätt som kommer att straffa sig. För vanligt folk har nog bilen betytt mest för möjligheten till frihet, sa Persson enligt Aftonbladet och berättade ungefär samma barndomsminnen som han drar i sin bok Den som är satt i skuld.
Så sant som det är sagt. Det är därför Det Nya Europas välståndshöjning är så viktig. Ett exempel på den förbättrade levnadsstandarden där är antalet personbilar per invånare. De har i genomsnitt mer än fördubblats. I Litauen, där ökningen har varit störst, är de till och med mer än tre gånger så många. Tre gånger så många bilar! Tänk vad det då innebär för friheten att ha tre gånger så många bilar.
Och de har inte bara tre gånger så många bilar, de kan åka utomlands med dem också. Det fick de inte förr. På den tiden var det östtyska gränsvakter som gjorde jobbet. Nu är det andra som skriker ”Go home!”.
Igår talade Mona Sahlin i Almedalen. Förvisso höga förväntningar. Men utfallet kan få ha ansett var lyckat. Stod hon för någonting annat än riktigt malätna slagord?
Jo, en sak. Hon ansåg att man borde ersätta de nuvarande snabbfärjorna till Gotland med långsamma fartyg. Så som det var förr - för miljöns skull.
Förvisso bisarrt att politiker ska diktera vilka båtar som ska gå. Men desto roligare att de gotländska partikamraterna inte var informerade. Stor irritation lokalt.
Idag hade Monas parti ekonomiskt seminarium. En skattereform föreslogs, som i huvudsak avskaffar den kommunala beskattningsrätten. Allt ska bli statlig skatt - lika för alla överallt.
En motivering som angavs var att skatten idag är högre på vissa orter. Menar således rapportförfattarna att den nya statliga skatten ska hamna på den lägre nivån? Knappast. Allt ska nog anpassas uppåt.
Men framför allt borde den kommunala friheten att bestämma lokala förutsättningar som skatter snarare för liten. Med frihet följer skillnader.
Medborgare kan vilja olika på olika orter. Och när kommunerna ges chansen att utforma sin politik följer konkurrens om att locka nya invånare, företag och jobb. Det är hälsosamt.
Eller är det viktigare att allt är lika för alla överallt? Och att politiker ska sitta i Stockholm och centralstyra?
I Prime PR:s fullsmockade mingelträdgård presenterades för en stund sedan de första pristagarna av Godnatt Östeuropa!-priset respektive Heja Det Nya Europa!-priset. Jag delar måndag-torsdag ut dem till den som har stått för det uttalande/utspel/upplägg som minst respektive mest tyder på insikt om att Det Nya Europa är på gång och har växt och att detta är ett fantastiskt bevis på demokratins och marknadsekonomins positiva kraft.
Heja Det Nya Europa!-priset gick i dag till S-kvinnorna och LO för det seminarium de anordnade i går, där luta Lace från det lettiska Marthacentret medverkade och berättade om kvinnornas situation i dagens Lettland. Det var ett bra seminarium, eftersom Lace var tydlig med att problemen för kvinnor finns, men att de alltmer börjar likna problemen i Sverige. Visst finns det problem och visst är det beklagligt, men det handlar allt mindre om sexexploatering och trafficking. Det var, trots allt, ett glädjande budskap.
Godnatt Östeuropa!-priset var svårare att utse. Men så gick jag på Västsvenska Industri- och Handelskammarens kvällsmingel i går. Kammarens VD Anders Källström hälsade gästerna välkomna med att i sovjetisk anda hålla ett 30-minuterstal där han lite lojt propagerade för motorvägar i Västsverige och liknande. 30 minuters propaganda i mingel-Visby belönas med Godnatt Östeuropa!-priset. Förlåt en otacksam gäst.
Nya priser i morgon!
Bok nr. 24 fick Jan-Eric Sundgren som ansvarar för public affairs-frågor i Volvos koncernledning. Han konstaterade att Volvo har ett stort engagemang i Det Nya Europa.
Bok nr. 25 fick den tidigare Listan-presentatören och Studio Ett-fantomen, numera informationsdirektören för Försvaret, Staffan Dopping.
Bok nr. 26 fick Svensk Mjölks informationschef Ingela Stenson På bilden ses hon med alltid lika Visbyspexande Agneta Dreber.
Fler bokutdelningar. Två stockholmska landstingspotentater fick varsin bok. Hans-Erik Malmros fick bok nr. 17. Hans-Erik måste vara landets gladaste moderat. Han är landstingsrådssekreterare åt Christer G Wennerholm, som fick bok nr. 18.
Lika glad var riksdagens förra talman Björn von Sydow, när jag genskjöt honom med bok nr. 19 i ett gathörn utanför Vinäger. Björn blev extra glad åt bokens omslag, som den spårvägsfantast han är. Han lovade också att lämna boken vidare till sin son, som ska vara en riktig klippa på tjeckiska.
Tjeckien för oss in på Peter Larsson, som är biträdande informationschef på Saab. Han fick bok nr. 20.
Coola PR-konsulten Niclas Lövkvist, VD för Agency tog en paus i lanserandet av morgondagens kysskampanj som kunden MTV ordnar. Han fick bok nr. 21, och var glad åt att se just MTV förekomma i boken.
Jag träffade även Monica Rasmussen från Vår Gård, som sade sig vara en av få gotlänningar på plats. Hon fick bok nr. 22.
Bok nr. 23 fick artisten Moneybrother. Jag är lite elak mot honom i Popvänstern och lovade därför att den här boken är mycket snällare. I alla fall mot honom. Han blev glad och begärde en extra dedikation, som han enligt egen utsago skulle göra Dennis Lyxzén sur med.
Nu börjar Almedalsveckan arta sig. Regnmolnen har dragit och politiknördfaktorn blir allt högre. Hittills i dag har jag hunnit dela ut en hel dröse Hejdå Östeuropa!-böcker.
Bok nr. 7 fick Signhild Arnegård Hansen, Svenskt Näringslivs nyvalde ordförande.
Det var fler Svenskt Näringslivsmänniskor på plats, och jag passade på att ge bok nr. 8 till Urban Bäckström, organisationens vd som ju även bland mycket annat har varit riksbankschef.
Bok nr. 9 fick Sveriges Televisions garvade politiska kommentator Mats Knutson. Knutson är en journalist med principer. Han kunde på sin höjd bli fotograferad bläddrandes i boken. Framsidan fick inte synas. Integriteten kan man inte klaga på.
Och så var det bok nr. 10. Den fick jordbruksminister Eskil Erlandsson. När excesserna i Bryssel blir som mest bisarra kanske Erlandsson efter att ha läst boken kan sida med sina kolleger från Det Nya Europa.
Bok nr. 11 fick riksdagsledamoten Claes Västerteg, som är centerpartiets talesman i miljöfrågor.
Bok nr. 12 fick den politiker som hittills har varit mest omskriven under Almedalsveckan, nämligen miljöminister Andreas Carlgren. I Hejdå Östeuropa! visar jag hur effektiv demokrati och marknadsekonomi har varit för att förbättra miljön i de tidigare kommunistdiktaturerna. Det kanske Carlgren kan bära med sig. Kyotoprotokoll och Live Earth i all ära, men lite mer frihet skulle nog göra ännu mer nytta.
På politikertäta Donners plats sprang jag vid lunch på den tidigare SSU-ordföranden Niklas Nordström. Nordström har numera, efter en tid som oppositionspolitiker i Nacka, sadlat om till PR-konsulteriet med Prime PR som bas. Men så briljant och sympatisk som Niklas är, borde folk i politiken lyssna på honom. Därför tror jag att han skulle kunna lära många om Östeuropas fantastiska resa till Det Nya Europa. Bok nr. 13 ska nog göra nytta.
Strax efter att jag hade sagt “Ja, vi springer väl på varann under de här dagarna”, dök Ulrica Schenström och hennes kollega Kristoffer Tamsons. Tamsons var på releasefesten och hade redan fått boken, men überstatssekretare Schenström hade inte kunnat komma. “Ingen fara, någon måste ju regera det här landet också”, konstaterade jag. Så det var klart att hon skulle få bok nr. 14. Kanske kan hon få med statsministern på tåget.
Bok nr. 15 fick Olle Wästberg, som har mycket att göra med Det Nya Europa i sin egenskap av boss för Svenska Institutet.
Bok nr. 16 gick till en av Almedalsveckans stora makthavare i kulisserna. Mårten Ekman - ja, han är sonson till Hasse och brorson till Gösta - är producent för Resumé Nya Medier, som i vanlig ordning håller en hög fana under Almedalsveckan.
SSU:s flygblad om den miljöförstöring som hotar Gotland år 2087.
Ungdomsförbundet verkar tycka att det tar för lång tid och gör sitt för att påskynda processen.’
Många närvarande på Svenskt Näringslivs seminarium - inte minst medier - med bl a förra årets ekonomipristagare professor Edmund S Phelps och OECD:s chefekonom Jean-Philippe Cotis. Undertecknad träffade mängder med gamla kollegor och vänner på klassiskt Almedalsvis.
Urban Bäckström inledde med några klassiska punkter med Sveriges tillväxt och sysselsättning. Till de nyare hörde att Sveriges avstånd till plats fem på den s k välståndligan - OECD-länderna rangordnande i BNP per capita - faktiskt har ökat sedan 1995. Och att andelen i Sverige som tror att nästa generation får det bättre än dagens är mindre än i något annat EU-land: åtta procent.
En något laid-back Phelps gjorde en bredare idéhistorisk exposé över det ekonomiska fältet. Han var kritisk till exakta ekonomiska mått, särskilt som policyintstrument. Bättre med allmänna mål om dynamik och inklusion, ansåg han. En viktig poäng som han delar med Hayek. Med dynamiken följer också de goda konkreta resultaten.
Cotis drog nåhra huvudpunkter i OECD:s uppmärksammade Going for Growth. Han påpekade att reformhinder ofta utgörs av att reformer har en initial kostnad som är kännbar för välorgansierade grupper men vinsterna är mer långsiktiga och tillfaller alla på ett diffusare vis. Han påpekade också att Sverige ligger 20 % efter USA i BNP per capita, 10 % efter i sysselsättning och 10 % efter i produktivitet - men att med reformer kan det tas igen.
Intressanta, möjligen relativt väl kända, lärdomar. Bra att Svenskt Näringsliv satsar på tyngd bakom detta budskap på denna arena framför andra.
I Almedalen duggar inte bara regnet, utan även förslagen om hur klimatproblemen kan lösas. Risken för kortsiktig populism är uppenbar. Vi väljare bör hålla ”huvudet kallt” i förhållande till kortsiktiga politiska förslag som innebär stora skattehöjningar, begränsningar av den fria marknaden och hot mot vår möjlighet att röra oss fritt.
Hotbilder mot miljön har det funnits många av genom åren, och historien visar att vi funnit lösningar på dem alla med ekonomisk tillväxt, konsumentmakt, nya tekniska lösningar och lagstiftning. På 70-talet varnade den s.k. Romklubben för en global råvarubrist. Men ny teknik och nya konsumentkrav har gjort att vi t ex ersatt koppar i telefontrådar med glas eller plast i fiberoptiska kablar. Smog, sot och försurande utsläpp har vi löst med effektivare förbränning och avgasrening av industri och bilar. I slutet av 80-talet var det total konsensus om att den svenska skogen var döende - idag visar riksskogstaxeringarna att vi har mer skog än någonsin.
Inför varje ny hotbild har det funnits de som försökt tvinga på oss samma gamla lösningar - såsom höjda skatter, begränsningar av tillväxten, ransonering av resor och konsumtion, och skärpt regleringar av näringslivet. De har haft fel varje gång förut och de har fel även denna gång. Klimatfrågan går att lösa med ny teknik, och behöver inte bli dyr om vi väljer smart lösningarna.
Politikernas roll måste vara att ha is i magen och väga olika åtgärder mot varandra. Inför långsiktiga hot måste vi utforma kostnadseffektiva och långsiktiga handlingsplaner och undvika dyra och kortsiktiga symbollösningar. Och när det gäller klimatfrågan finns det gott om åtgärder som ger effekt; många är lönsamma, en hel del är gratis. Därefter bör man söka de billiga åtgärderna.
Svenska politiker bör därför låta bli att föreslå dyra symbolförslag. Ett exempel på en helt verkningslös symbolåtgärd är miljöminister Andreas Carlgrens uttalande i Almedalen att bensinskatten måste höjas. Idag är koldioxidskatten på bensin 93 öre per kg koldioxid. Till det kommer en s.k. koldioxidrelaterad fordonsskatt som för genomsnittliga körsträckor innebär ytterligare ca 50 öre. Sammanlagt innebär det att koldioxidskatten är 1,43 kr per kg koldioxid (till det kommer energiskatt och moms på bensin, vilket gör att skatt utgör 60 % av bensinpriset).
FN:s klimatpanel, IPCC, presenterade nyligen en rapport för beslutsfattare, med bl a beräkningar av ett pris för att stabilisera utsläppen av koldioxid. IPCC räknar med ett pris på koldioxid för åren fram till 2030 på 20-80 dollar per ton, d v s ca 15-55 öre per kg. För åren efter 2030 är priset 30-155 dollar per ton. Ökad tillväxt och ny teknik kan enligt IPCC sänka kostnaden väsentligt. Sverige har redan höga koldioxidskatter och miljöministern överväger nya höjningar – höjningar som inte behövs om vi tittar på IPCC:s rekommendationer.
Finansministerns tjänstemän fastställer varje år beräkningskonventioner för hur vi svenskar reagerar på skattehöjningar. I beräkningskonventioner för 2007 skriver den skatteekonomiska enheten på Finansdepartementet att man inte räknar med några beteendeeffekter när man höjer skatten på t ex el eller bensin. Departementet skriver bl a ”Det främsta skälet till att vi inte beaktar beteendeeffekter är den osäkerhet som råder på många områden om hur omfattande dessa effekter är. Konsekvensen är att vi tenderar att något överskatta de offentligfinansiella effekterna av olika regeländringar.”
Departementets skrivning bekräftas av verkligheten. Under de år som Sverige testade den s.k. gröna skatteväxlingen ökade försäljningen av el, bensin och diesel trots skattehöjningar. Till skillnad från annan konsumtion är bilen och hushållselen svåra att välja bort för att vi ska klara vår vardag. Ökade skatter på el och bensin gör inte att vi släcker ljuset eller ställer bilen.
IPCC pekar på en lång rad åtgärder för minskat utsläpp som är direkt lönsamma. Det handlar främst om effektivisering. Den största besparingspotentialen finns enligt IPCC inom fastighetssektorn. Varför prioriterar inte regeringen incitament på områden som är lönsamma för både miljön och invånarna framför åtgärder som bara visat sig ge skatteintäkter men lite eller inget resultat?
Sverige som redan har världens högsta skatter borde ge plats för morgondagens smarta idéer, öka förutsättningarna för fri forskning utan politisk styrning, och skapa ett klimat i världsklass för entreprenörer som kan utveckla och omsätta de smarta idéerna. Historien visar att det är ny teknik omsatta i praktik som gör att vi klarar framtidens utmaningar, inte hårdare beskattningar och kortsiktiga åtgärder. Det vi måste göra är att släppa fram entreprenörerna – inte samhällsingenjörerna.
Maria Rankka, vd för Timbro
Anders Ydstedt, Scantech AB
Stikkan Ljunggren: “Hann med att ta mig in på Lotta Hedström och hennes kompisars Cogitoseminarium om ekofeminism. Precis lagom miljöpartirörigt som man kunnat förvänta sig.”
DN:s Peter Wolodarski undrar var Alliansen har tagit vägen. Han är förstås inte den enda. Alliansen sumpar ett gyllene tillfälle att med gemensamma uppträdanden stärka opinionsläget inför höstens arbete, menar dem. Min före detta kollega på JKL och numera kommunikationschef för Moderaterna håller inte med. Och de partianknutna personer jag har pratat med de senaste veckorna sänder samma budskap. Partierna ska köra sina egna race under Almedalsveckan. Innanför den politiska bubblan är denna slutsats förmodligen lätt att motivera.
Bok nr. 6 delades för en stund sedan ut till Zoran Alagic. Han är i dag presschef för Lärarnas Riksförbund, som verkar vara på hugget i veckan. Tidigare var han i flera år reporter på Ekot, och därefter PR-konsult och pressekreterare till Margareta Winberg. Född på 60-talet i kroatiska Osijek är han en av många östeuropéer som har gjort Sverige bättre.
Men framför allt, konstaterade vi, tillhör han den lilla men exklusiva skaran svenskar med namn som börjar på z.
Enligt utmärkta Ekonomifakta var de svenska utsläppen av koldioxid lägre 2004 än 1990. Det är en siffra som inte återgetts i media särskilt ofta under det senaste året.
Dagens Media uppmärksammar Erik Zsigas Godnatt Östeuropa-prisutdelning.
“Jag har förvarnat systembolaget om att det kommer att gå åt flaskor”, säger Erik Zsiga.
Läs hela inlägget här.
Medierna rapporterar att miljö och klimat dominerar Almedalsveckan. Och visst är det sant. Det finns ett hav av seminarier om olika aspekter av miljö och klimatförändring. Sitter på ett just nu. Men det känns som om att denna fråga har gått in i en andra, kanske tråkigare fas. Det är inte lika sexigt att vara miljövän. Det har blivit mainstream.
S-kvinnorna och LO bjöd i eftermiddags in till seminarium om kvinnors situation i dagens Lettland. Det var Iluta Lace som berättade om det s k Marthacentret som hon verkar inom i Lettland.
“Visst har vi haft och har vi problem med sexturism och trafficking”, berättade Lace. Men hon påpekade att Lettland på senare år har gått från att vara ett avsändarland till att bli ett transitland. Offren kommer allt mer sällan ifrån Lettland. Och, menade hon, problemen är ungefär likadana i Lettland som i Sverige. Det är löneskillnader, kvinnofällor och hemarbete där som här.
Detta var faktiskt ett glädjande budskap. Problemen finns, men de handlar i alla fall allt mer sällan om ren och brutal sexuell exploatering.
Lace pratade mycket om olika lagändringar. Hon var nöjd med att hennes center bland annat hade bidragit till att göra det olagligt för taxichaufförer att tipsa om eskorttjänster. Men varför denna förtjusning för mer regleringar? De senaste två decennierna har ju visat att det är mer politisk och ekonomisk frihet som löser problemen.
Bokutdelningen fortsätter i Visby. Nu börjar potentaterna att anlända. Om bara vädret blir lite drägligare, så kanske de rentav kommer att börja synas i medeltidsstadens gränder. Tre böcker har jag hunnit dela ut hittills under eftermiddagen.
Den tredje boken i “Almedalenserien” gick till Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg, efter att han hade hållit en flammande dragning på Östersjötorget. Westerberg berättade att han nyligen hade varit i Lettland, och då hade slagits av att det landet för mindre än två decennier sedan var Sovjetunionen. På bilden här kan du se en snygg tidigare folkpartiledare med en snygg bok.
Den fjärde boken fick Eric Sundström som är chefredaktör för den socialdemokratiska nyhetstidningen Aktuellt i Politiken. Eric är socialdemokrat, men med ett gott omdöme i analysen av den internationella politiken. Jag tror att han kan göra stora insatser för att få bort socialdemokratin från de “social turism”-varningar och vaxholmsövertramp som vissa andra i rörelsen har stått för.
Den femte boken fick Anders Andrén, som är pressekreterare hos skolminister Jan Björklund. Anders lärde jag känna redan när jag gick i gymnasiet hemma i Halmstad. Då var han ett några år yngre politiskt underbarn och basade Liberala Ungdomsförbundet i Halland. Med tanke på vad Andréns chef förmodligen ska göra härnäst, så kanske boken kan göra nytta.
Som Jonas Morian mycket riktigt konstaterar på Almedalsbloggen har det usla vädret på Gotland inte dämpat engagemanget hos dem som hoppas tränga igenom bruset och nå ut med sitt budskap.
Almedalsbloggen vill ha tips om schyssta giveaways. Här kommer ett. Timbro har paketerat de tio senaste poddradioprogram i ett snyggt fickminne. Utled på Sommar i P1? Lyssna istället på David Eberhard, Petra Östergren, Boris Benulic, Anders Johnson, Dick Kling, Maria Ludvigsson, Håkan Tribell, Carl Rudbeck, Marie Söderqvist och Erik Zsiga. Bra för långa bilresor eller en avkopplande stund i hängmattan. Skaffa ditt fickminne (såsom Jonas Morian gjort) från en av de många Timbro-medarbetare på plats i Visby.
Almedalen behöver en klimatförändring.
ICA Maxi öppnade för någon månad sedan ett en stormarknad i Visbys utkant. Inte för att kritisera det tidigare utbudet av livsmedelsbutiker - men den slår det mesta i utbud och bra pris.
ICA har förändrats som följd av den nya konkurrensen. I sin tur har förändringen följt på etableringen av bland andra Lidl och PrisXtra. Sammantaget har detta lett till kraftigt sänkta matpriser. Kvällstidningarna skrev om “prischock” - så snabba var sänkningarna.
Alla vinner på lägre matpriser, särskilt personer med låga eller genomsnittliga inkomster. Lägre priser är minst lika viktiga som högre löner.
Det roliga är att ICA Maxi ligger bredvid Arbetarrörelsens Hus. Att ICA Maxi är minst fem gånger större kan förvisso tolkas symboliskt.
Och man kan fundera på vilken av dem som har bidragit mest till vanligt folks levnadsstandard. Inte minst om man minns hur etableringen av nya konkurrenter på livsmedelsmarknaden motarbetades politiskt på olika nivåer…
Det är än så länge tunnsått med tunga opinionsbildare i Visby, åtminstone så vitt jag har sett. Men i kväll sprang jag på den trevliga superbloggaren Niklas Svensson från Politikerbloggen. Även han fick ett exemplar av Hejdå Östeuropa!
Niklas är kanske Almedalens tyngsta opinionsbildare. Det är han som styr den snabba rapporteringen härifrån just nu. Och han företräder ett media, Politikerbloggen, som även till vardags blir allt viktigare. Därför är det naturligt att han fick Nr. 2 i “Almedalenserien”.
De länder jag besöker i Hejdå Östeuropa! har gjort en fantastisk resa sedan demokrati och marknadsekonomi infördes. På vissa sätt har de kommit så långt att vi kan lära oss mycket av dem. Det gamla Östeuropa har blivit Det Nya Europa.
Vissa har förstått detta. Andra inte. Under Almedalsveckan 2007 kommer jag därför varje dag att enväldigt utnämna den som har stått för det uttalande/utspel/upplägg som minst och/eller mest tyder på insikt om att Det Nya Europa är på gång och har växt och att detta är ett fantastiskt bevis på demokratins och marknadsekonomins positiva kraft. Ett jumbopris (Godnatt Östeuropa!-priset) och ett vinnarpris (Heja Nya Europa!-priset) alltså. Vi får se hur tonläget är i Visby. Det kanske blir bara jumbos, eller bara vinnare. Eller både och.
Priset är en flaska ungerskt mousserande vin. Törley passar utmärkt en solig dag i Visby. Prisutdelning av undertecknad måndag-torsdag på Prime PR:s rosévinsmingel i en härlig trädgård mitt i stan.
Har du tips på någon som borde få Godnatt Östeuropa!-priset eller Heja Nya Europa!-priset? Tveka inte att kontakta mig på erik.zsiga@timbro.se.
Under Almedalsveckan kommer jag personligen att dela ut min nya bok Hejdå Östeuropa! till 50 intressanta opinionsbildare på plats i Visby. Den gemensamma nämnaren för dem som får boken är att vi tror att de kan lära Sverige mer om de två senaste decenniernas fantastiska utveckling i Det Nya Europa.
Den första boken har redan delats ut. Nr 1 i “Almedalenserien” fick Metalls ordförande Stefan Löfvén när jag satte mig framför honom på Gotlandsflygs flight från Bromma i förmiddags. Löfvén tackade vänligt och förklarade att boken skulle komma väl till pass, eftersom han snart ska göra en resa till Lettland, Ryssland och Vitryssland. När vi steg av planet sa han att han tycker att jag skriver bra, men vi konstaterade båda att han nog snart kommer att stöta på en del skrivningar som han inte gillar lika mycket.
Det var en fin symbolik i att Löfvén fick boken. Han var en av de mer positiva överraskningarna under förra årets Almedalsvecka. Då medverkade han i ett seminarium om vad vi kan lära av våra baltiska grannar, och var mycket öppenhjärtig. Framför allt när han talade ut om de klurigheter fackföreningsrörelsen står inför i samband med globaliseringen i vårt närområde. Kollektivavtalen, den fackliga solidariteten och strukturomställningarna är mål som är ganska svåra att kombinera, när bland annat våra baltiska grannländer växer allt närmare oss.
I ett land där staten tar in mer än hälften av samhällets samlade resurser blir makten förskjuten från människor till politiker, och därmed till organiserade särintressen. I stället för att försöka övertyga enskilda människor om förträffligheten i ens idéer eller produkter måste intressenter av olika slag försöka blidga makten. Det är därför Almedalen är ett så viktigt forum för Tyckarsverige. Förutom att vara en oerhört sympatisk blandning av branschmässa och personalfest är det en orgie i skatte-och avgiftsfinanserade seminarier och gratisätande.
En del menar att det är en demokratisk triumf. Jag skulle snarare kalla det ett sorligt skådespel. Det öppna förutsättningslösa demokratiska samtalet mellan medborgare lyser med sin frånvaro. En titt på årets program ger vid handen att det främst är intresseorganisationer och myndigheter som slår ett slag för sina respektiva, oftast mycket smala, saker. Allt är PR-smart riggat för att man ska få ut så mycket som möjligt av just sin insats. Det är naturligtvis naivt, eftersom man främst når representanter för andra intresseorganisationer och myndigheter, som är där i samma syfte och därmed inte särskilt lättpåverkade. Ändå lägger det korporativa Sverige 10-tals miljoner på politikerveckan, oftast finansierat av medlemsavgifter eller skattemedel. Förra året gjorde Marin Borgs en film om eländet.
Jaha, så var det dags igen. Följande inlägg skrev jag på Timbros Almedalsblogg den 30 juni 2006, fredagen innan Almedalsveckan förra året. Det stämmer nästan lika mycket den här fredagen:
Fredag eftermiddag i Stockholm. Ringa några samtal, samla ihop pappersbuntarna, e-biljetterna utprintade och nedpackade. Så ser det ut på många arbetsrum i Stockholm nu i eftermiddag. För snart bär det av. Under de närmaste dagarna kommer gaterna på Bromma och Arlanda flockas av sommarklädda generaldirektörer, fackpampar och spinndoktorer. Visbyfärjan kommer att bågna av pr-konsulter, pressekreterare och landstingsråd med feta solbrillor på sniskan. Alla ska till Visby.
Och med sig tar de pappersbuntar, telefonlistor, broschyrbuntar, kreditkort, flygblad och inte sällan svansar av fruar/karlar och typ tre barn. Alla ska till Visby.
Nu smäller det. På en vecka ska halva företagets pr-budget brännas av. Med hjälp av klatschiga formuleringar, nedkylt rosévin, sliskiga karameller och klämkäcka flygbladsutdelande sommarjobbare ska baskemig den där lagen stoppas eller ytterligare lite skattepengar mjölkas ur systemet. För ja, återigen, alla ska ju till Visby.
Detta är den tokigaste av tokiga sommareftermiddagar i ankdammens Stockholm. Har någon beställare funderat över hur effektiva de där Almedalsaktiviteterna som pr-byrån har prackat på dem egentligen är? Hur många större sammankomster, till exempel på de superpotentiella marknaderna i Baltikum och Centraleuropa, måste företagen stå över för att betala sina jippon i Almedalen? Har någon räknat ut vad lämmeltåget till Gotland egentligen kostar?
Allt fler kräver nu att EU-parlamentet ska stoppa den sinnessjuka ständiga flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg. Själv går jag på Carl Bildts linje att flytta hela klabbet till Bratislava - det är ju där Europa växer i dag. Men den här eftermiddagen finns flyttcirkusen närmare oss än vad man kan tro. Den svenska makten kommer i en vecka framöver att befinna sig i skytteltrafik någonstans över Östersjön. Papper, uppassare, familjer och pressisar ska med över. Det är vår Bryssel-/Strasbourg-cirkus.
OK, Almedalsveckan känns inte lika stor i år och Bildt har i min bok Hejdå Östeuropa! berättat att hans Bratislavautspel inte ska tas ordagrant. Men i princip stämmer det lika bra i år. Almedalsveckan är vår Bryssel-/Strasbourg-cirkus. Om än kanske inte riktigt lika tokig. Och säkert mycket roligare.
Själv kysser jag gotländsk mark klockan 11.05 i morgon förmiddag.
I går släppte vi en rapport om Den Globala Skolan. SvD uppmärksammade. Eftersom både Sida och de som arbetar på Den Globala Skolan (DGS) vägrade ställa upp blev det inget seminarium. Från DGS är det fortsatt tyst men Sida har publicerat ett nonsenssvar: “Verksamheten baseras på de värderingar som ska prägla skolverksamheten med utgångspunkt i skolans demokratiska och etiska uppdrag.”
Undrar om det bara är värderingar från vänster, eftersom alla publikationer som Den Globala Skolan tryckt har ett sådant perspektiv. Undrar också om SIDA menar att det är etiskt och demokratiskt att häckla den minister som leder det departement myndigheten lyder under:
”Och det vi har nu, 2006, är en mycket bättre period än den där!
Och så pekar han på tavlan där han har skrivit ’1980-tal’. I kanten står ’Bildt’ och ’Thatcher’ och ’den enda vägens politik’.”
Det ska bli kul att gå på några av alla de seminarier som det biståndsindustriella komplexet ordnar i Almedalen.
Nej, jag syftar inte på Göran Persson. Public Service skämtade förvisso träffande härom året live i Wisby Hotells trädgård om att dåvarande statsministern nog var för stor för att komma till detta evenemang. I år förefaller han dessutom dyka upp.
Jag syftar på Gotland. Ön är större än järntriangeln Wisby Hotell-Almedalen-Donners Brunn, även om det kan vara svårt att tro just denna årliga vecka. Eftersom den har expanderat vidare, till mer än 460 arrangemang i år, lär rimligen den ytan ha ökat något.
Men framför allt händer saker på Gotland. Som den enda av Timbros medarbetare med ett ursprung på denna ö känner jag ett behov av att lyfta fram ett och annat innan veckan drar igång, med all sin intensitet.
Jag kom hit redan igår kväll. Soligt och vackert, förstås. I likhet med andra delar av högkonjunkturens Sverige mycket byggande, mer än någonsin, sägs det.
Många av politikerveckans seminarier kommer att hållas i den nybyggda Kongresshallen, med utsikt över havet - och likaledes med utsikt över det ny- och ombyggda Kallbadhuset.
Den besökare på politikerveckan som till äventyrs avser stanna och se mer av ön har numera lite mer att välja på. I några år har crèperiet i Hablingbo lockat många. Nyare är Furilden, med restaurang i gammal fabriksmiljö. Och varför inte besöka Fårösunds Fästning, där Pontus Frithiof har tagit över restaurangen?
Och varför inte ta en Wisby Pils på krogen istället för det vanliga fastlandsblasket. Eller rentav en drink på Träkumla Rom?
Nya tider och ett nytt näringsliv, i tjänstesektorn. Kan ses även i verkligheten, inte bara på Almegas seminarier.
Förra året handlade mycket om De nya Moderaterna. Välkomna till Det Nya Gotland.
På Resumés Almedalsblogg tillhandahåller nu PR- och mediegranskningens egna lilla Tintin, Claes de Faire, en Almedalsguide till undertecknad. Han avfärdar myten att jag skulle vara lat, men har inte med det enligt min mening starkaste beviset: att jag har skrapat ihop tre högskoleutbildningar. (Förlåt min självgodhet!) Annars, en ganska god beskrivning. För den som vill testa Claes olika teser, kan jag ses in action på olika seminarier under dagen och på Donners uteservering under kvällar och nätter.
Nedan hittar du info om de seminarier där Timbros medarbetare medverkar.
Seminarium kl 13:00 - 14:30, Högskolan på Gotland, sal B51
Går det att anpassa arbetslivet till alla?
Medverkande: Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia, Göran Johnsson, fd ordf Metall, Anki Sandberg, ordf i Attention – organisationen för Neuropsykiatriska handikapp, Josefin Brink, riksdagsledamot, vänsterpartiet (v), Lena Hagman, chefsekonom, TCO. Moderator: Anders Jonsson, politisk kommentator, Expressen. För att gestalta seminariets innehåll medverkar teatergruppen Improvisation&Co
Arrangör:
ESF (Europeiska socialfonden)
Kontaktperson:
Lars-Olof Pettersson, Rådhusgruppen, tfn 070-491 18 73.
lars-olof@radhusgruppen.se
www.esf.se
Försäljning/signering av Hejdå Östeuropa!
Dag: 2007-07-11
Seminarium kl 09:30 - 11:00, Högskolan på Gotland, sal B23
Östeuropa - ny tillväxtmotor
Teknikföretagen presenterar en ny rapport om vad utvecklingen i östra Europa betyder för produktion och framtida jobb i Sverige.
Medverkande: Kristina Alsér, VD Mercatus Engineering AB, Pontus Braunerhjelm, professor och huvudsekr i Globaliseringsrådet, Anders Rune, Chefekonom Teknikföretagen. mfl. Moderator: Pernilla Ström.
Arrangör:
Teknikföretagen
Kontaktperson:
Jonas Cohen, informationschef, tfn 070-219 09 38.
jonas.cohen@teknikforetagen.se
www.teknikforetagen.se
Debatt kl 10:00 - 12:00, Restaurang Hamnplan 5
Debatt-SM
Deldebatter med avslutande final. En fartfylld debattävling med unga från facket, näringslivet och politiken. 10-minuters debatter kring den svenska modellen och dess styrkor och svagheter. Spännande namn som debatterar och i juryn. Se mer på www.lo.se.
Medverkande: Politiker från höger och vänster, representanter från fackföreningsrörelsen och arbetsgivarna.
Arrangör:
LO och LO-förbunden
Kontaktperson:
Marie Linder, informationschef, LO, tfn 08-796 26 94, 070-546 26 94.
marie.linder@lo.se
www.lo.se
Seminarium kl 15:00 - 16:00, Högskolan på Gotland, sal D22
Seminarium med Alliansens ungdomsförbundsordföranden
Ella Bohlin (KDU), Niklas Wykman (MUF), Magnus Andersson (CUF) och Frida Johansson Metso (LUF) diskuterar alliansen och framför ett gemensamt krav till regeringen.
Kommentatorer
Arrangör:
Alliansens ungdomsförbund
Kontaktperson:
Simon Westberg, Förbundssekr, KDU, tfn 08-723 25 33.
simon.westberg@kdu.se
Under Almedalsveckan kommer ett antal medarbetare från Timbro att finnas på plats i Visby. På den här bloggen kan du följa deras reflektioner från politikerveckan och själv kommentera deras iaktagelser.
